EcoEq-bloggen

EcoEq-bloggen

Om bloggen

Vi vill diskutera tre problemområden: Miljö, Rättvisa och Fred och försöker avslöja de system-mekanismer som gör att problemen upprätthålls.
Tillbaka till hemsidan: EcoEquality _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ Senaste inlägget i bloggen

Skåpet - Dikt och sång av Kjell Dennhag

Miljö, Ekologi, KlimatPosted by Jens Rundberg 2019-01-01 21:57:57

Skåpet
Ja skåpet ska ju stå där skåpet ska stå
ansvar avkrävas på rätt nivå.
Men marknadsaktörerna halar och drar
och politikerna skvalpar efter och ger luddiga svar.

Sedan är ju de internationella klimatkonferenserna sega till formen
rädda för att utmana normen.
Och ska Sverige nå sina egna uppsatta mål
Ja då gäller det att skynda på.

Så ska man då mest vara förbannad, utmana och sakkunnigt ge sig på
mata ut texter i pressen och på nätet, ge sig in i debatten.
Eller finns det nått annat sätt att nå fram utan att stånga pannan blå,
kan man komma fram någon annan väg utan att tappa ansiktet och hatten.

Ok i vårt informationssamhälle formaterar vi oss i bubblor
man behöver inte höra annat än det man vill höra.
Men det händer att saker bryter igenom, slår rot och gror
uppdagas som en trend, en ändring som alla vill göra.

Så vad är då den avgörande stöten som får allt att rulla igång
som får vågen att tippa över.
Vad gör klimatfrågan inne och cool, öppen, inte ångestfylld och trång,
och får oss att lyssna på det vi behöver.

Ja man kan ju tänka såhär
tänk om allt handlar om att bli populär.
Om att sjunga de rätta orden
få alla med sig, öka trycket i floden.

Att det finns en svängig slogan där
som låter bra och sådär.
Som har en rytm som slår an på logen
ja kanske till och med når ända in på krogen.

Något som är trallvänligt men bra
som talar om vad vi vill ha.
Som inte förtar den sakliga tonen
men som med lätthet sätter klimatet högst på tronen.

Ja jovisst allt detta handlar ju om något existentiellt
vi vet ju alla hur det är ställt.
Det går väl för tusan inte att behandla det här som ett skämt
nä, men man kanske ändå kan säga det roligt och snällt.

Så med risk för att bli betraktad som en jag vet inte vad
som en knasig och underlig och konstig gök.
Ämnar jag nu liksom vända blad
när jag inför er, i nämnda anda, gör ett försök.

Vi vill ju fixa det här

Ni kanske undrar nu varför just vi behöver greppa det här
Hur det kommer sig att just vi behöver vända det här
Jo om vi tänker lite grand och ser hur jorden är dan
så behöver vi ju faktiskt varann

Vi vill ju fixa det här med alla djur och sådär
och alla fåglarna som bor här i naturen

Vi vill ju ha det såhär så alla klarar det här
och slipper gifter som höjer temperaturen

Ja det är viktigt det här, med klimat och sånt där
då kan man inte riktigt göra som man vill

Så hugg i allihop för nu nu får det vara nog,
nu får vi ta och göra någonting åt saken

Ja nu går vi ihop så det blir jämlikt och klokt
när vi sjunger så alla ska bli vaken!

Tralalalalalala…
(Refrängen en gång till)

Kan spelas såväl i A som i D.

Ljudinspelning finns här

Kjell Dennhag
Stationsvägen 36
911 36 Vännäsby
kjelldennhag@hotmail.com

  • Comments(0)//blog.ecoequality.org/#post15

Misslyckade klimatförhandlingar per design?

Miljö, Ekologi, KlimatPosted by Jens Rundberg 2018-12-12 18:37:33


FNs klimatförhandlingsprocess via COP (Conferences of the Parties) och UNFCCC (United Nations Framework Convention on Climate Change) är långsam och ineffektiv. Systemet initierades 1992 och har haft årliga möten sedan 1995. UNFCCC sätter inga bindande gränser för CO2 för enskilda länder. I stället används begreppet ramverkskonvention (framework convention), vilket teoretiskt sett ska kunna vara överenskommelser om vad som ska gälla, men i praktiken fungerar som ett byråkratiskt lager som förhindrar snabba och konkreta beslut.

UNFCCC's mål är att stabilisera växthusgaskoncentrationerna i atmosfären på en nivå som förhindrar farlig mänsklig påverkan på klimatsystemet. Ramverkskonventionen är tänkt styra hur specifika internationella överenskommelser, typ Kyoto-protokollet, kan förhandlas fram för att specificera fortsatta åtgärder för att närma sig målet. Efter 26 år av förhandlingar i gigantiska konferenser runt om i världen, dit deltagare reser med flyg och där man serveras köttrik kost, har de globala koldioxidutsläppen ökat med mer än 60 procent.

Processen är alltså långsam och ineffektiv. 26 år, inga minskningar av utsläppen. År 2018 väntas utsläppen öka med 2,7%.

Vad beror då ineffektiviteten på?

Kanske är det en avsiktlig ineffektivitet? Varför tillåts fossilindustrin ha inflytande i förhandlingarna? Fossilindustrin är närvarande med sina lobbyister under förhandlingarna och är med och sponsrar hela cirkusen. Bland andra närvarar några av världens största olje- och gasbolag såsom Shell, Chevron, BP och Exxon. Vid klimattoppmötet i Paris stod företag med stora intressen i olja och kol för omkring 20 procent av kostnaderna för klimatmötet. EU:s egen klimatkommissionär, Miguel Arias Cañete, har tidigare varit ordförande för två oljebolag och hans familj är fortfarande huvudägare i bolagen. Ett av Polens ledande kolföretag, JSW, är den första officiella sponsorn till FN:s klimattoppmöte COP24 i Katowice och ytterligare två kolföretag och ett naturgasbolag är sponsorer.

Politiska makthavare har under minst 30 år känt till problemet med klimatförändring orsakad av mänskliga utsläpp av växthusgaser, men har valt att inte ta ansvar för att lösa problemet. James Hansen vittnade 1988 för kongressen i USA om klimatförändring kopplat till växthusgaser. Redan 1981 erkände chefer som Henry Shaw och Edward E David Jr på oljejätten Exxon sambandet mellan fossila bränslen och klimatförändringar, men oljebolagen övergick sedan till desinformationskampanjer om koldioxidens betydelse för klimatet, på samma sätt som tobaksbolagen gjort tidigare om rökningens effekter på hälsan.

Pengar ger makt och koncentrationen av rikedom har ökat i världen globalt och inom de flesta enskilda länder, vilket bl a Thomas Piketty visat i sin bok "Capital". Speciellt under den nyliberala eran, som pågått sedan mitten av 1970-talet, har den ekonomiska ojämlikheten tillåtits öka. Mindre regleringar och mindre beskattning av storföretag och höginkomsttagare har saluförts som metoden som ska ge högre ekonomisk tillväxt och nedsippring av rikedom från de rikaste till alla andra. Globalt facit efter 40 år är att de rika blir rikare i allt extremare grad, medan låg- och medelinkomsttagare i stort sett ligger stilla i reell inkomst. Nedsippringen är alltså i verkligheten en uppsippring från de många till ett litet fåtal. Makten över politiken följer den ekonomiska logiken. När storföretag och extremt rika personer ökar sin rikedom så kan de också öka sin politiska makt.

Denna maktförskjutning sedan 1970-talet har förstås satt sina spår när det gäller klimatförhandlingarna. Politiska ledare har att ta hänsyn till de storföretag som har betydelse för sysselsättning och ekonomisk tillväxt i sina respektive länder. Sveriges bilindustri gör det svårare för svenska politiker att kräva förbud mot fossilbilar. Norge, som inte har egen bilindustri, har betydligt gynnsammare politik för elbilar. Däremot har ju Norge oljeindustrin och är därför väldigt handlingsförlamad när det gäller att sätta stopp för oljeproduktionen. Den globala fossilindustrin dominerar energiproduktionen, kring 80 procent av energin kommer från fossila bränslen och oljebolagen tillhör de allra rikaste och lönsammaste företagen i världen. Sysselsättning och ekonomisk tillväxt är en produkt som är högt efterfrågad på den politiska marknaden och de nationella politikerna har svårt att tacka nej till denna produkt om den erbjuds till ett lågt pris i nutid. Den verkliga kostnaden för fossilekonomin är något man egentligen vetat om länge. Men det är svårt för politiker att stå upp för sanningen gentemot de rika särintressenas makt. Nu har vi dock kommit till vägs ände, det blir allt mer tydligt att politikerna skjutit problemen framför sig. Skogsbränder, översvämningar, orkaner och andra klimatrelaterade katastrofer ger allt större skadeverkningar. Ekosystemen håller på att haverera på många håll i världen och de rikaste människorna köper fastigheter på Nya Zealand där de bygger överlevnadsbunkrar i lyxklass.

FNs klimatpanel, IPCC, har i sin senaste rapport för 1,5-gradersmålet gett fyra olika scenarier för hur vi skulle kunna klara detta klimatmål. Alla scenarier bygger dels på att utsläpp från markanvändning ska börja minska från år 2020, dels på att utsläppen från fossila bränslen ska börjar minska samma år. Tre av scenarierna, de med långsammare utsläppsminskningar från fossila bränslen, innebär att man omkring år 2040 är i gång med eller håller på att snabbt bygga upp CO2-infångning i stor skala via BECCS. Denna infångningsmetod kan förmodligen fungera rent tekniskt, men att bygga infrastrukturen för den i den stora skala det handlar om kommer att vara en ekonomisk förlustaffär av gigantiska mått som måste betalas via skattemedel eftersom det inte finns någon marknadsekonomisk efterfrågan på koldioxid i den skalan. Det handlar om årliga viktmängder koldioxid som är i samma storleksordning som den nuvarande årliga förbrukningen av fossila bränslen. Om dessa BECCS-anläggningar ska byggas kring år 2040 så är det ju inte nuvarande maktgenerationer som får stå för notan. De tänker smita undan och låta kommande generationer betala.

Att fortsätta dumpa avfall i atmosfären som kommande generationer drabbas av är inte moraliskt acceptabelt. I bästa fall kommer de att drabbas av enorma ekonomiska konsekvenser när de får ta kostnaden för att bygga BECCS eller andra tekniska lösningar för att tvätta bort vårt avfall ur luften. I sämsta fall drabbas de av enorma skadeverkningar i form av kollapsande ekosystem, minskad matproduktion, ökande skador av extremväder, ökade flyktingströmmar och i praktiken helt förstörda möjligheter till en fungerande civilisation.




Ett uppror från kommande generationer står för dörren denna jul. Skolstrejker sprider sig över världen. Ungdomar kräver systemförändring. De accepterar inte att nuvarande politiska och ekonomiska makthavare har som strategi att smita undan sitt ansvar för CO2-avfallet av bekvämlighetsskäl.

Det enda scenariot utan BECCS innebär kraftigare utsläppsminskningar där kurvans lutning efter år 2020 pekar mot noll ungefär vid år 2035. Ändå är det enorma felmarginaler i dessa uträkningar och sannolikheten att klara målet skulle öka betydligt om vi kunde nå noll vid år 2025 eller 2030. Låt oss kräva detta av oss själva och av våra politiska beslutsfattare.

Vi behöver komma bort från de nyliberala avregleringarnas maktlöshet som drabbat våra förtroendevalda. Vi behöver styrmedel som gör det klart ekonomiskt lönsamt för privatpersoner och företag att investera i fossilfri teknologi. Låt oss börja med transportsektorn. Den är en nyckelsektor som för närvarande drar med sig CO2-utsläpp till alla andra sektorer. Om vi får alla transportslag fossilfria snabbt så underlättar det när allt annat ska ställas om. Styr med hårda stoppdatum för fossila bränslen i olika delar av transportsektorn i kombination med ekonomiska styrmedel så att det blir billigare än nuvarande kilometerkostnad att investera i helt fossilfria fordon. Skapa investeringsbidrag eller superbilliga gröna investeringslån direkt via riksbanken eller liknande statliga alternativ.

Planera på liknande sätt för alla samhällssektorer och gör det lönsamt att göra rätt. Finn också på sätt att minska de ekonomiska klyftorna. Ett jämlikare samhälle är mer funktionellt och hållbart, vilket bevisats av empirisk vetenskap.

Jens Rundberg

2018-12-12

Källor:

https://www.carbonneutraluniversity.org/delivering-on-2-degrees---kevin-anderson.html

https://www.science.su.se/english/about-us/news/kevin-anderson-the-trouble-with-negative-emissions-1.350440

https://www.youtube.com/watch?v=6ZW_oFFIbMU Basera Sveriges klimatlag på en koldioxidbudget för 2-gradersåtagandet - Kevin Anderson 2018

http://elbilsnytt.se/varldens-utslapp-okar-nar-historiska-nivaer/

http://www.gp.se/debatt/oljelobbyn-ska-inte-f%C3%A5-p%C3%A5verka-klimatavtalet-1.3966313

https://www.etc.se/klimat/polskt-kolforetag-sponsrar-fns-klimattoppmote

https://www.etc.se/klimat/flera-kolbolag-sponsrar-klimattoppmotet

http://kickbigpollutersout.org/

https://www.etc.se/klimat/oljejattar-satsar-miljoner-att-morka-klimathotet

http://www.climatefiles.com/exxon-knew/

https://www.theguardian.com/books/2010/aug/08/merchants-of-doubt-oreskes-conway

https://en.wikipedia.org/wiki/Capital_in_the_Twenty-First_Century

https://www.theguardian.com/books/2014/sep/22/this-changes-everything-review-naomi-klein-john-gray

https://www.fridaysforfuture.org/tweets-greta

https://www.irishtimes.com/opinion/ireland-is-burning-its-children-s-futures-to-the-ground-through-climate-change-inaction-1.3725316

https://twitter.com/GretaThunberg/status/1071438252660396032

http://politiken.se/xartiklaroffs/utskrift/10767 Recension: Jämlikhetsanden - Därför är mer jämlika samhällen nästan alltid bättre samhällen. Richard Wilkinson och Kate Pickett.



  • Comments(0)//blog.ecoequality.org/#post14

Det brinner! (3)

Miljö, Ekologi, KlimatPosted by Jens Rundberg 2018-09-06 19:48:10


Sverige skrev på Parisavtalet år 2015 och har genom det en ambition att verka för att klimatförändringen vid år 2100 begränsas till väl under 2 grader och helst till 1,5 grader C jämfört med förindustriell nivå. I Parisavtalet ingår också en rättviseaspekt som har att göra med att det är de rika och tidigt industrialiserade länderna som hittills släppt ut merparten av de växthusgaser som nu driver på den globala uppvärmningen. De rika länderna har alltså en skyldighet att begränsa sina utsläpp snabbare än vad de fattigare länderna ska behöva göra.

Vad krävs för att Parisavtalet ska fungera?

För att klara Parisavtalet måste världens länder minska sina utsläpp av växthusgaser till NOLL inom kort tid. Koldioxid är mycket långlivat i atmosfären och de utsläpp som görs varje år kommer att adderas till tidigare utsläpp och finnas kvar i atmosfären i hundratals eller tusentals år. Vi kan alltså inte sikta på att minska våra utsläpp med 10 eller 50 eller 90 procent och sedan vara nöjd och ligga kvar på den nivån i fortsättningen. Vi måste faktiskt gemensamt, globalt, ner till noll.

Utöver resan ner till nollutsläpp kommer vi samtidigt och globalt behöva göra åtgärder för att binda mer koldioxid ur luften genom ökad beskogning och annat så att CO2-halten i atmosfären kan minska på sikt till en nivå som är närmare den förindustriella nivån.

Vem får släppa ut vad och hur mycket?

Forskarsamhället i form av FN´s klimatpanel, IPCC, arbetar med beräkningsmodeller som utmynnar i att det finns en begränsad återstående mängd koldioxid som kan släppas ut innan nollutsläpp uppnås. Det är denna återstående globala mängd som då kan fördelas enligt rimliga principer om rättvisa mellan världens alla länder. Man gör alltså en global koldioxidbudget som fördelas till nationella koldioxidbudgetar.

Det råder olika uppfattningar om vilka fördelningsprinciper som ska tillämpas för att tillgodose rättviseaspekten i Parisavtalet vid fördelningen till nationella koldioxidbudgetar. Kevin Anderson, Isak Stoddard och Jesse Schrage vid CEMUS, Uppsala Universitet, har gjort sådana beräkningar och kommit fram till att den nationella koldioxidbudgeten för Sverige är mycket begränsad om man ska ta Parisavtalet på allvar. De använder sig av indelningen i OECD-länder kontra icke-OECD-länder för att skilja mellan de som har större respektive mindre ansvar att minska sina utsläpp snabbt.

Forskarna räknar med en fördelningsprincip som ger Sverige och övriga länder inom OECD så begränsade koldioxidbudgetar att de redan från år 2018 måste göra minskningar av CO2-utsläppen med minst 10% varje år och uppnå nollutsläpp kring år 2035 för att ge lite mer respit för övriga länders utsläppsminskningar. Det finns också starka argument för en annan fördelningsprincip som innebär 15-procentiga årliga utsläppsminskningar för OECD-länderna med nollutsläpp vid ungefär samma tidpunkt, detta för att ge övriga länder ytterligare lite respit och därmed lite rättvisare andel av den totala koldioxidbudgeten.

Så vad behöver Sverige göra?

I en rapport beställd av Järfälla kommun går Kevin, Isak och Jesse grundligt igenom fördelningsberäkningarna och ger då den huvudsakliga rekommendationen att: “..Sveriges minimala takt för utsläppsminskningar är 10 % per år, och helst 15 % per år. Om detta inte genomförs med omedelbar verkan kommer den nödvändiga takten öka än mer, eller så kommer Sveriges relativa avsaknad av handlingskraft äventyra möjligheten för det globala samfundet att kunna uppnå temperaturåtagandet av 2°C från Parisavtalet”.

Detta vetenskapliga angreppssätt att använda koldioxidbudgetar och noggrant motiverade fördelningsprinciper är grundade i IPCC´s senaste rapporter och Parisavtalets målsättningar och principer. Genom metoden att utgå från en global koldioxidbudget och fördela den ner till nationer och vidare till mindre enheter som kommuner eller regioner finns en principiell möjlighet att få kontroll över de globala utsläppen.

Men vad är det som händer?

De nationella åtaganden som länderna tog på sig när man skrev under Parisavtalet gjordes inte genom den nämnda fördelningsmetoden. Istället fick länderna komma med preliminära, frivilliga och icke bindande erbjudanden, alltså något som liknade utgångsbud vid köpslående. Som väntat blev summan av dessa erbjudanden för liten. Om alla länder skulle följa sina ursprungliga åtaganden beräknas detta att leda till koldioxidutsläpp som ger temperaturökningar på 3-4 grader C vid år 2100. Om många länder misslyckas med att leva upp till åtagandena och faller tillbaka på “business as usual” så kan temperaturökningarna hamna på 5-7 grader redan vid år 2100.

Förutom att varje liten ökning av den globala medeltemperaturen innebär allt fler dödsoffer och alltmer problematiska livsvillkor för flertalet människor, så ökar risken för självgående och ostoppbar uppvärmning alltmer. Ingen vet var gränsen går där en dominoeffekt kan dra igång - att passera 2 grader betraktas av hela forskarsamhället som en oacceptabel och oförsvarlig risknivå. Alla utsläppsscenarier som pekar mot 2 grader kan alltså lika gärna innebära en kedjereaktion till 3 grader, 4 grader, 5 grader och så vidare. Ingen vet om ens 1,9 grader eller 1,8 grader är “säkra” nivåer som inte kickar igång en dominoeffekt.

Köpslåendet vid COP-klimatkonferenserna har hittills inte levererat några globala utsläppsminskningar. De globala CO2-utsläppen för år 2017 ökade med 1,6% jämfört med 2016. Sedan Kyoto-protokollet trädde i kraft år 2005 har de årliga utsläppen blivit 19% högre. COP-konferensernas oförmåga att leverera kan delvis förklaras av att kapitalägare och oljebolag är närvarande vid konferenserna och har förmåga att påverka och urvattna besluten. Även spel-dynamiken, med tankemodellen vinnare-förlorare i stället för att var och en är motiverad att leverera maximalt, kan vara en förklaring.

På en övergripande ekonomisk systemnivå kan man också peka på att den nyliberala ideologin har haft ett dominerande inflytande sedan början av 1980-talet, vilket inneburit mer förlitande på marknadskrafter och mindre tilltro till styrning från stater och FN-organ. Naomi Klein har påtalat denna mismatch att just när klimatkrisen skulle behövt kraftfulla och snabba beslut så inföll denna nyliberala låt-gå-era. Storföretag och superrika har också använt sin ekonomiska makt till att skaffa sig inflytande över nyhetsmedia och över beslutsfattare. Det finns en fundamental klasskonflikt bakom klimatfrågan som sällan kommer upp i ljuset. Stora pengar har satsats av oljebolag som Exxon Mobile och Shell för att etablera tankesmedjor och köpa forskare som kan så tvivel om klimatforskarnas resultat. Naomi Oreskes har visat på detta i boken och dokumentären “Merchants of doubt”.

För lite och för sent

Sverige och en del andra västländer har ändå gjort vissa ansträngningar genom åren och minskat sitt beroende av fossil energi. Den mest använda mätmetoden, territoriella utsläpp, ger därför intrycket att våra svenska utsläpp har minskat sedan 1990-talet och det är den bilden som politiker och administratörer vill hålla fram. Kevin Anderson kallar detta bedrägeri. Om man ska vara ärlig med vilka utsläpp vi svenskar orsakar så måste man naturligtvis ta med de utsläpp som vår konsumtion av importerade produkter orsakar i tillverkningsländerna. Räknar man ärligt på detta sätt så ser man att Sverige inte haft några minskade utsläpp sedan 1990-talet eftersom importen har ökat under hela perioden och därmed flyttat utsläppen till Kina och andra länder.


Sveriges konsumtionsbaserade utsläpp av växthusgaser 1993 - 2015. Källa: Naturvårdsverket - Fördjupad analys av svensk klimatstatistik 2017


Växla upp till den nödvändiga takten

Ansträngningarna har alltså varit otillräckliga och svenska politiker borde erkänna detta och ta frågan mer seriöst. Parisavtalet måste faktiskt få en överordnad prioritet så att man verkligen erkänner principen med en global koldioxidbudget och accepterar en rimlig fördelningsprincip mellan världens länder och sedan håller sig till den och börjar styra med alla medel som står till buds för att verkligen få ned de faktiska utsläppen.

Om vi ska tro forskarna på CEMUS så behöver vi kraftfulla politiska åtgärder som kan leverera 10-15 procentiga utsläppsminskningar varje år med start omedelbart. Detta alltså både i Sverige och i övriga OECD-länder.

Sveriges stolta klimatmål för 2045 och delmålen för 2020, 2030 och 2040 är inte tillräckliga, vilket kan ses i nedanstående bild som vi har sammanfogat från tre figurer från Naturvårdsverket och en figur från CEMUS-forskarna.


Sunt förnuft säger att utsläppen måste ner till noll och att det måste ske inom en relativt kort tid. Att minska snabbt i början av omställningen är avgörande. En omställningsprocess som börjar nu och slutförs till år 2035 är mycket mer värdefull än en som börjar om 5 eller 10 år med samma minskningstakt och slutförs till år 2040 eller 2045. Skillnaden kan vara helt avgörande för om vi ska klara 2-gradersmålet eller inte. För att få tillräcklig effekt måste hela bredden av olika åtgärder påbörjas snabbt. Att ta en sak i taget och tillsätta långdragna utredningar för varje tänkbar åtgärd håller inte. Klimatsystemets dynamik kräver mer av politisk handlingskraft - att lyckas för sent är samma sak som ett fullständigt misslyckande.



Greta Thunberg är en 15-åring med stor insikt och beslutsam handlingskraft som tagit som sin uppgift att skolstrejka utanför riksdagen i tre veckor inför riksdagsvalet för att få våra politiker att förstå allvaret i situationen. Många har inspirerats av hennes strejk och slutit upp vid hennes sida. Kanske är detta början på något stort och avgörande? Kommer vi att få se fler skolstrejker för klimatet?


Jens Rundberg

Kjell Dennhag

EcoEquality.org


Källor:

Kevin Anderson - Delivering on 2 degrees #IPCC #Paris #COP21 https://youtu.be/Vn7mzmKXUYA


Koldioxidbudget och vägar till en fossilfri framtid för Järfälla kommun - Kevin Anderson, Isak Stoddard & Jesse Schrage

http://www.web.cemus.se/wp-content/uploads/2017/08/Koldioxidbudget-och-va%CC%88gar-till-en-fossilfri-framtid-fo%CC%88r-Ja%CC%88rfa%CC%88lla-kommun-20171017.pdf


The Independent - Climate change may be escalating so fast it could be 'game over', scientists warn

https://www.independent.co.uk/news/science/climate-change-game-over-global-warming-climate-sensitivity-seven-degrees-a7407881.html


Daily Intelligencer / New York Magazine - The Uninhabitable Earth By David Wallace-Wells

http://nymag.com/daily/intelligencer/2017/07/climate-change-earth-too-hot-for-humans.html


The Guardian - Domino-effect of climate events could move Earth into a ‘hothouse’ state

https://www.theguardian.com/environment/2018/aug/06/domino-effect-of-climate-events-could-push-earth-into-a-hothouse-state


Investopedia - The Largest Oil Companies Make a Pledge to Climate Change

https://www.investopedia.com/articles/active-trading/120615/largest-oil-companies-make-pledge-climate-change.asp


Naomi Oreskes, Erik M. Conway - Merchants of Doubt

https://en.wikipedia.org/wiki/Merchants_of_Doubt


Kevin Anderson - Basera Sveriges klimatlag på en koldioxidbudget för 2-gradersåtagandet - Kevin Anderson 2018

https://youtu.be/6ZW_oFFIbMU


Naturvårdsverket - Kvartals- och preliminära årsvisa växthusgasutsläpp

https://www.naturvardsverket.se/Sa-mar-miljon/Klimat-och-luft/Klimat/Tre-satt-att-berakna-klimatpaverkande-utslapp/Kvartals--och-preliminara-arsvisa-vaxthusgasutslapp/


Naturvårdsverket - Fördjupad analys av svensk klimatstatistik 2017 ISBN 978-91-620-6782-3

https://www.naturvardsverket.se/Om-Naturvardsverket/Publikationer/ISBN/6700/978-91-620-6782-3/


IPCC Climate Change 2014 Synthesis Report Summary for Policymakers

https://www.ipcc.ch/pdf/assessment-report/ar5/syr/AR5_SYR_FINAL_SPM.pdf


Forbes - Global Carbon Dioxide Emissions Set New Record 2017

https://www.forbes.com/sites/rrapier/2018/06/29/global-carbon-dioxide-emissions-set-new-record/


The Swedish 15-year-old who's cutting class to fight the climate crisis

https://www.theguardian.com/science/2018/sep/01/swedish-15-year-old-cutting-class-to-fight-the-climate-crisis?CMP=share_btn_fb


Greta på Twitter

https://twitter.com/GretaThunberg









  • Comments(0)//blog.ecoequality.org/#post13

Det brinner! 2

Miljö, Ekologi, KlimatPosted by Jens Rundberg 2018-08-23 12:01:08


I valdebatten framförs negativa utsläpp som en framkomlig väg för att komma tillrätta med klimathotet. Begreppet “negativa utsläpp” är svårbegripligt och härstammar från en idé som är bristfälligt förankrad i verkligheten. Insatt som en del i samhällsekonomin angriper det också klimatproblemet från helt fel håll och renderar bara i ett vi fortsätter på samma sätt som nu.

Vi tar därför på oss att här förklara vad negativa utsläpp är så att vi kan avföra det från debatten och prata om viktigare saker. Det viktiga är att samtliga partiers planer på klimatåtgärder är alldeles för svaga och långsamma. Klimatforskare som Kevin Anderson, Michael Mann, James Hansen, Stefan Rahmstorf, Johan Rockström m fl förespråkar betydligt kraftfullare och snabbare åtgärder. Vi vill se mer seriösa ansträngningar av partierna i valrörelsen för att matcha den nivå som krävs enligt vetenskapliga kalkyler baserade på principen med globala och nationella koldioxidbudgetar.

Vad är “negativa utsläpp” eller “minusutsläpp”?

För att förstå vad negativt betyder i den kontext det framförs så får vi anta att det finns något positivt, och att det positiva i sammanhanget är vanliga utsläpp av växthusgaser och koldioxid. Detta är ju en vrång kullerbytta, men tänker man så blir det möjligt att att förstå att “negativa utsläpp” är ett uttryck för processen att minska utsläppen, en minus förändring nedåt på skalan. Det är ju annars svårt att förstå negativa utsläpp som annat än negativa. Orsaken till denna märkliga språkexercis från förespråkarna är att begreppet härrör från det engelska uttrycket “negative emissions” som mestadels förknippas med det tekniska konceptet BECCS (Bio-energy with carbon capture and storage).

Hur ska man åstadkomma “negativa utsläpp” enligt detta koncept?

Tanken är att man i framtiden ska kunna dra enorma mängder CO2 ur atmosfären. Det ska gå till så att man odlar enorma arealer med biobränsle (snabbväxande träd) för att etablera en kolsänka. Successivt eldar man sedan detta biobränsle och utvinner energi samtidigt som man fångar in koldioxiden ur rökgaserna och trycker ned denna i gamla oljeborrhål i marken eller i havsbotten.

Kommer det att fungera?

Det finns ingen ekonomiskt rimlig teknisk lösning som skulle kunna ge dessa så kallade ”negativa utsläpp” av den storleksordning som krävs. Problemet är att det skulle behövas gigantiska nya anläggningar och enorma transportsystem för biobränslen och flytande koldioxid, detta i större skala än all nuvarande infrastruktur för kol, olja och gas tillsammans. Dessutom skulle det globalt behöva odlas och skördas biobränsle på plantager med en sammanlagd yta av 1-2 gånger Indiens storlek år efter år under många årtionden, vilket är en orimlighet. Man förlitar sig alltså på att kunna lagra 100-tals miljarder ton CO2, som ska vara i säkert förvar under tusentals år, bara för att få skjuta upp den nödvändiga omställningen några årtionden.

Varför väcks ens ett sådant förslag?

Få politiker törs säga att tillväxten har en gräns och att vi behöver en strukturomvandling av vårt ekonomiska system. Det är psykologi i det här. Just nu anses man av politikerna själva och många ekonomer inte vara seriös om man inte anammar tillväxt av BNP som enda framkomliga väg för att ha råd att ta de beslut vi behöver ta. Detta är inte sant och vi kommer att återkomma till frågan. Det är viktigt att arbeta för nolltillväxt om vi menar allvar med omställningen.

Vad skulle hända om BECCS genomfördes?

Utbyggnaden av BECCS enligt ovan skulle kräva enorma ingrepp i naturbasen för att installeras och upprätthållas. Detta skulle vara mumma för tillväxt-ivrarna men fortsatt katastrof för klimat och miljö. Mer av samma sak som vi håller på med nu. Vad gäller tekniken kring negativa utsläpp har heller ingen annan lösning presenterats som skulle kunna vara rimlig i den skala som krävs.

Vad ska vi göra då?

Naturen reagerar på faktiska absoluta utsläpp. Detta syntes tydligt under den ekonomiska krisen 2008. Släpper vi ut mindre koldioxid i atmosfären reagerar naturen på det omedelbart även om vi nu befinner oss oroande nära en punkt där naturens återhämtningsprocesser sätts ur spel. Lösningen stavas omställning av samhälle och ekonomi.

1) Avvisa tanken på minusutsläpp. Forska gärna vidare men räkna inte med att det kommer att ge något avgörande.

2) Basera omställningstakten på en skärpning av Paris-åtagandet med hänsyn till vetenskapliga CO2-budgetar och rättvisa gentemot de fattigare länderna, så att vi i den rikare delen av världen sätter år 2035 som mål för en helt fossilfri ekonomi. Luddig netto-noll vid 2045 duger inte.

3) Enligt Kevin Andersons vetenskapliga CO2-budget behövs nu minst 10% utsläppsminskning av CO2 per år. Följ upp med löpande mätningar och åtgärder för att nå 3% minskning per kvartal.

4) Öka användningen av direkta styrmedel som t ex totalförbud att sälja fossila bränslen från år 2030 och förbud att sälja nya personbilar med fossilbränsledrift från år 2025.

5) Ekonomiska styrmedel ska vara så kraftiga så att det blir lönsamt för konsumenterna och producenterna att välja rätt. Det ska vara billigare att köpa elbil än att köpa fossilbil, det ska vara lönsamt att installera solceller - överskottsel från privata solceller ska kunna säljas till samma pris som man får köpa el för. Beskatta flyget fullt ut och finansiera bättre och billigare tågtrafik istället. Sluta subventionera el till CO2-utsläppande industrier mm mm.

6) Prioritera kraftiga klimatåtgärder även om de inte gynnar den ekonomiska tillväxten. Alltså: sluta upp med att offra klimatet för att rädda kortsiktiga resultat och otidsenliga industrier.

7) Agera för att FNs klimatpanel, IPCC, ska få högre krav på snabbhet för att följa upp klimatförändringen, så att de politiska beslutsfattarna får uppdateringar oftare.

8) Agera mer kraftfullt för snabbare och skarpare klimatåtaganden internationellt. Utveckla förslag på intensivare och snabbare processer för kommunikation och beslut.

9) Agera för att de rikaste 10 procenten av världsbefolkningen som står för 50% av CO2-utsläppen snabbt ska minska sina utsläpp till medelvärdet för EU-medborgare. Beskatta lyxkonsumtion kraftigt och progressivt.

10) Det är av stor betydelse att vi går före som nation. Ingenting är så kraftfullt i en omställning som att se en modell som fungerar. Att i valrörelsen säga att “Sverige har gjort tillräckligt” signalerar ren och skär okunnighet och bristande omsorg kring den enda planet vi har.

Källor:

Om Parisavtalet, minusutsläpp och problemen med BECCS - The dirty secret of the world’s plan to avert climate disaster - Abby Rabinowitz & Amanda Simson, WIRED 2017 https://www.wired.com/story/the-dirty-secret-of-the-worlds-plan-to-avert-climate-disaster/

The trouble with negative emissions by Kevin Anderson & Glen Peters, Science 14 Oct 2016: http://science.sciencemag.org/content/354/6309/182

Om koldioxidbudgetar baserade på Parisavtalet, fördelningsprinciper mellan länder, regioner och kommuner - Koldioxidbudget och vägar till en fossilfri framtid för Järfälla kommun, Kevin Anderson, Isak Stoddard & Jesse Schrage, CEMUS, UU, SLU 2017: http://www.web.cemus.se/wp-content/uploads/2017/08/Koldioxidbudget-och-va%CC%88gar-till-en-fossilfri-framtid-fo%CC%88r-Ja%CC%88rfa%CC%88lla-kommun-20171017.pdf

Kjell Dennhag

Jens Rundberg

EcoEquality.org



  • Comments(0)//blog.ecoequality.org/#post12

Det Brinner!

Miljö, Ekologi, KlimatPosted by Jens Rundberg 2018-08-14 23:25:12

Det Brinner!

Vi efterlyser mod och ärlighet. Vi har nog med bevisning kring att den miljö- och klimatsituation vi befinner oss i är alarmerande och galopperande. Att avvisa och förvränga fakta är fegt och oärligt. Vi behöver agera ärligt och vi behöver agera nu.

Forskningen säger följande

1) Sveriges koldioxidutsläpp territoriellt räknat och inräknat flyg och sjötransporter är omkring 50 miljoner ton. Om man inkluderar konsumtionsbaserade utsläpp blir det 82 miljoner ton. Det är en stor skillnad.

Åtgärd: Omställningen till ett fossilfritt Sverige måste inkludera utsläppen från importerade varor! Att låtsas att vi har minskat våra utsläpp fast vi bara har flyttat dem till Kina är en medveten bluff som bara fördröjer verksamma åtgärder.

2) Sverige har inte minskat sina klimatutsläpp sedan 1990 om vi räknar ärligt. Vi måste vara ärliga om vi ska kunna åtgärda klimatförändringen. Den är ett existentiellt hot och vi måste svara upp mot det.

Åtgärd: Att säga att vi ska gå före kräver ärlighet. Ska vi leva upp till vår deklaration att vi ska bli det första eller bland de första att ställa om till ett fossilfritt samhälle så behöver det ske på ett långt mer grannlaga och modigt sätt än nu. Ta snabba och skarpa beslut som ger verkliga utsläppsminskningar varje kvartal och varje år från och med nu!

3) När vi möter systemproblem på 2000-talets nivå kan vi inte lösa dem på 1900-talets sätt. Vi måste tänka annorlunda.

Åtgärd: Detta innebär insikt i att omställning inte betyder nya teknologiska lösningar och negativa utsläpp i en fortsatt tillväxtekonomi. Omställning betyder ny ekonomisk ordning, omställning av ekonomiska systemfel. Insikt i att investeringar inte kan ha vinstmaximering som mål utan samhälleliga mål baserade på folkliga gemensamma behov. Det handlar om att ge barn och barnbarn en chans att överleva här, inte om att plocka hem bonusar.

4) Vi måste faktiskt minska utsläppen snarare än att säga att vi ska använda teknologier för negativa utsläpp.

Åtgärd: Naturen reagerar på våra absoluta, faktiska utsläpp. Ta omställningsbeslut baserade på det, inte baserade på fantasier om negativa utsläpp någon gång i framtiden med hjälp av teknik som inte finns.

5) Att vinna sakta är detsamma som att förlora helt och hållet. Avsiktlig fördröjning av verkliga åtgärder genom att göra samma saker på samma gamla sätt innebär förlust. Det garanterar förlust och det är det vi håller på med.

Åtgärd: Så det gäller att vinna på rätt sätt. Rätt sätt är att ta ärliga beslut som ger en snabb samhällsomvandling till en fossilfri ekonomi som kan vara en verklig förebild för andra länder. En ekonomi som garanterar välfärd, rättvisa och jämställdhet men inser att överkonsumtionens tid är förbi och prioriterar om på alla fronter för att nå verkliga nollutsläpp av växthusgaser.

Källa för de fem punkterna är klimatforskaren Kevin Anderson vid Uppsala Universitet:

https://youtu.be/6ZW_oFFIbMU

Åtgärdsförslagen är våra egna

Kjell Dennhag

Jens Rundberg

EcoEquality.org



  • Comments(0)//blog.ecoequality.org/#post11

Upprop för skarpare klimatpolitik lanseras av EcoEquality

Miljö, Ekologi, KlimatPosted by Jens Rundberg 2018-05-03 19:14:17
Nu lanserar EcoEquality ett upprop för en skarpare klimatpolitik i Sverige och Världen. För att ha en chans att klara 2-gradersmålet krävs tuffare och skarpare klimatpolitik! Ledande klimatforskare menar att de rika länderna behöver göra utsläppsminskningar på minst 10 procent varje år med början nu, med sikte på att uppnå 100% fossilfria energisystem år 2035.

Uppropet baseras på beräkningar av bland annat Kevin Anderson, klimatforskaren som tidigare jobbat som ingenjör och konstruktör av oljeplattformar, vilket gett honom kompetens att bedöma det orealistiska i Västvärldens förhoppningar om nya teknologiska system som skulle kunna leverera "Negativa Utsläpp" inom några få årtionden. Det realistiska är istället att satsa mer seriöst på snabb omställning till fossilfria system inom alla samhällssektorer.

Uppropet har en inbyggd återkopplingsmekanism för att uppmuntra undertecknare att värva fler undertecknare. Välkommen att skriva på och hjälpa till att värva fler undertecknare så att det blir en kraftfull påtryckning för en skarpare klimatpolitik!

Till Uppropet







  • Comments(0)//blog.ecoequality.org/#post10

Argument för en tuffare klimatpolitik

Miljö, Ekologi, KlimatPosted by Jens Rundberg 2018-04-04 07:52:07

Argument för en tuffare klimatpolitik

1) Värsta fall-scenariot måste förhindras:

- Väl under 2 grader C år 2100 är målet, 4 grader C är aktuell medianprognos, 8 grader är möjlig prognos

- IPCC-prognoser tar inte full hänsyn till onda cirklar som ger accelererad global uppvärmning:

  • permafrost tinar, metanutsläpp ger ond cirkel
  • albedoeffekt vid Arktisk isförlust ger ond cirkel
  • förändrad molnighet kan ge ond cirkel
  • förlust av skogar och annan växtlighet ger ond cirkel

- Fyra av fem av de stora massutrotningarna var orsakade av klimatförändringar till följd av växthusgaser - planeten kan bli obeboelig

2) Klimatsystemets obalans har redan gett skador:

- En grads global uppvärmning nu, men mer än dubbelt så mycket i Arktis har gett rubbade jetströmmar med oförutsägbara säsonger på norra halvklotet som följd

- I tropikerna, som i Costa Ricas djungler, där luftfuktigheten ofta är över 90%, blir det direkt livshotande att röra sig utomhus när temperaturen överskrider 40 C

- I El Salvador har 20 procent av befolkningen nu kroniska njurskador orsakad av uttorkning till följd av arbete på sockerrörsfälten som 20 år tidigare kunde skördas utan dessa problem

- Odling av spannmål och andra grödor kommer enligt nya beräkningar att globalt sett ta allt mer skada ju varmare det blir, dels för att optimal odlingstemperatur överskrids, dels för att risken för torka, extremväderhändelser och skadedjurspåverkan ökar

- Tropiska sjukdomar som malaria och zika får nya utbredningsområden

- Fler skogsbränder och fortsatt användning av fossila bränslen ger ökade luftföroreningar. 2013 stod luftföroreningarna i Kina på topp och orsakade då 1/3 av alla dödsfall i landet

- Ökenutbredning och förstörda odlingsmöjligheter bidrar till ökade flyktingströmmar och fler väpnade konflikter. Syrien är ett exempel.

3) Varje grad ger ökade skador:

- Vid 2 graders global uppvärmning skulle städer som Karachi och Calcutta bli näst intill obeboeliga med årliga värmeböljor av samma slag som drabbade dem år 2015

- Vid 4 grader skulle normal sommartemperatur i Europa motsvara värmeböljan år 2003, som dödade 2000 personer per dag

- Vid 6 grader skulle hettan i New York överträffa den i dagens Bahrain, en av världens hetaste platser, och hettan i Bahrain skulle orsaka överhettning även hos sovande människor

- 8 grader är inom IPCCs sannolika prognosutfall, med skador svåra att föreställa sig


Källor:

The Uninhabitable Earth - Famine, economic collapse, a sun that cooks us: What climate change could wreak - sooner than you think. By David Wallace-Wells:

http://nymag.com/daily/intelligencer/2017/07/climate-change-earth-too-hot-for-humans.html

New science of climate change impacts on agriculture implies higher social cost of carbon - Nature Communications 2017:

https://www.nature.com/articles/s41467-017-01792-x

Foto: People's Climate March, Washington DC, April 29 2017. (Photo: Twitter/@SierraClub)

  • Comments(0)//blog.ecoequality.org/#post9

Den ekonomiska tillväxten och makteliten

Rättvisa, EkonomiPosted by Jens Rundberg 2018-02-24 20:30:07

Vårt nuvarande ekonomiska system har stora brister i relationen ekonomi - ekologi - demokrati. Vi har långtgående systembrister som snärjer världen i fastlåsta positioner som ofta producerar samma lösningar om och om igen utan att lösa problemet. De ekonomiska kriserna återkommer och tillväxt-systemets oförmåga att styra om energisystemen leder oss med obeveklig kraft allt närmare ett totalt klimathaveri. Systemets logik genererar också allt större ekonomiska klyftor globalt. Det koloniala arvet är fortfarande tydligt med ekonomiska och institutionella strukturer ännu på plats som genererar stora ekonomiska flöden från fattiga till rika länder. (https://youtu.be/uWSxzjyMNpU)


Den dominerande stormakten, USA, har under hela sin historia låtit sitt politiska system domineras av välbärgade familjer som gynnat bankerna och storföretagen. Utrikespolitiken har använts för att i andra länder skapa tillgång till både avsättningsmarknader och råvaruresurser för de egna storföretagen. Ekonomisk vinning för privata intressen har varit grunden och man har använt ekonomisk tillväxt och nedsipprings-teorin som en morot för att passivisera den egna arbetarklassen. Demokrater och republikaner har varit eniga om tillväxt-grunden men periodvis även lagstiftat om restriktioner för att skydda miljö och hälsa, oftast som en reaktion efter inträffade kriser. Ambitionen att gynna storföretagen och den ekonomiska tillväxten har i det långa loppet inneburit att allt mer rikedom ansamlats hos en liten grupp superrika, medan folkflertalet fått stagnerande eller minskande inkomster. De superrika har skaffat sig allt mer inflytande över hela statsapparaten i USA via sina ekonomiska kampanjbidrag och sitt ägande av massmedia och tankesmedjor. En extrem situation har nåtts efter presidentvalet 2016 där den vinnande kandidaten efter sitt tillträde skapade en regering bestående av storföretagsledare, militärer och ekonomisk elit. Kongress och domstolar har också blivit alltmer fyllda av den ekonomiska elitens representanter.


Resultatet är idag en regering som försöker montera ner miljöskydd, klimatåtgärder och sociala skyddsnät för att ännu mer gynna företag och investerare, dock motarbetade i någon mån av demokrater i kongressen och av aktivister och jurister som försöker stoppa de värsta åtgärderna via domstolarna. Utrikespolitiken förs nu med aggressiv retorik och förnyade ambitioner att få mer inflytande i europa, mellanöstern, asien och latinamerika. En okunnig president och en regering med religiöst självrättfärdigande och bristande förmåga och vilja till fredlig konfliktlösning, liksom en inflytelserik vapenindustri och stora satsningar på militär upprustning bådar inte gott för vare sig världsfreden, klimatkrisen eller den globala fattigdomen.


Detta ger alltså en verklighet som är laddad av problematiska motsättningar i de faktiska, ekonomiska maktförhållandena. Det är naturligtvis inte bara USAs elit som är problemet. Många länder har USA som ekonomisk förebild och industrikapitalister och politisk elit i de flesta länder har gjort utbildningsresor och knutit kontakter på olika sätt med stormakten i väst, så att en likartad elit och en likartad ekonomisk inriktning finns i många länder. Ekonomiska maktstrukturer i form av G20, WEF, Bilderberggruppen och liknande utgör forum som förmodligen verkar likriktande på synen på ekonomisk politik, så att tillväxt-paradigmet och den nyliberala politiken hela tiden bekräftas och prioriteras på bekostnad av en realistisk syn på vad som krävs för att lösa de stora världsproblemen. Eliterna i dessa grupper både kämpar mot varandra om inbördes rangordning samtidigt som själva den ekonomiska grundstrukturen bekräftas och blir en gemensam angelägenhet. Det är ju i den strukturen man själv tagit sig fram till toppen.


Det vi vill peka på med denna analys är att det finns stora motsättningar i tillväxtfrågan som har med sociala och ekonomiska positioner att göra. Även om vi skulle kunna presentera en fulländad, matematiskt finslipad och vetenskapligt vattentät ny plan för att på 20 år ställa om till en global ekonomi med 100 % förnyelsebar energi, inga utsläpp av växthusgaser, lösningar på världsfattigdomen, flyktingfrågan, kapprustningen osv, så skulle den inte accepteras av de styrande eliterna. De har naturligtvis sina privilegierade positioner etablerade i det befintliga systemet och de kommer inte att vilja överge dem utan vidare.


Tillväxtkritiker och ekologiska ekonomer har i och med detta en större utmaning i att över huvud taget få någon makthavare att vilja lyssna på något som avviker det minsta från tillväxt-paradigmet. Därför är det första steget mot en förändring kanske snarare att bygga en maktposition av något slag. Hur gör vi det?





  • Comments(0)//blog.ecoequality.org/#post8
Next »